Höstens tävling, förlagd till de mytomspunna storgäddvattnen i norra Vättern, är avgjord och vi kan konstatera; det finns fortfarande stor chans att fånga sin drömgädda i detta område! Greven Cup slet nämligen inte på beståndet nämnvärt.

Man kan säga så här. Det förläggs nog ingen ny deltävling i Greven Cup till norra Vättern. I alla fall inte inom överskådlig tid. Tävlingen höll sånär på att kosta oss Team Lera, som fullständigt klappade igenom i denna tålamodets maratongren, slowtrolling på gädda i norra Vättern.

Det var förvånansvärt svårt att hitta information om höstfisket efter gädda i norra Vättern. Ganska mycket energi lades ned på att få tips som möjligen skulle kunna förkorta tiden mellan huggen, om än bara något lite. Till slut kändes ändå den aldrig sinande källan av information kring vårfisket i samma vatten som den mest gångbara, och   det kanske var en anledning till alla fångster som uteblev.

Vissa i kärntruppen visste mycket väl vad de gav sig in på, andra inte. Vissa i kärntruppen tyckte att fisket sög riktigt rejält! Andra inte. Antalsmässigt fångades faktiskt ungefär lika många gäddor per dag som man kan förvänta sig att fånga på våren. Gäddtrolling i norra Vättern är oftast inget slaktarfiske, oavsett tid på året, och storleken på fisken när man trollar pelagiskt är ganska svår att påverka. Möjligen är det så att snittstorleken på fisken i bla Aspafjärden ökar under senvintern eftersom gäddor från storvättern kommer in för lek. Fjärdarna är emellertid så stora i sig själva att de rimligen borde hysa en och annan best året runt. Tycker man. Av dessa såg kärntruppen dessvärre intet under denna helg. Ett par femmor var det största som kom upp.

Som alltid när hösttävlingarna förläggs så sent som november blir det stort fokus på social samvaro i huset, och boendet i sig självt blev snabbt ett populärt samtalsämne. Stugan var det inget fel på, men vi upptäckte ganska snart att vi inte var ensamma om att hyra in oss där. Lite dåligt av stugvärden att inte informera om att stugan faktiskt redan var abonnerad. Som kompensation apterade stugvärden ett knippe fällor, vilka ganska omgående decimerade antalet hyresgäster till ett mindre anstötande antal. Tack för det.

Utöver detta så kan Rosendal ha ståtat med den mest söndereldade kamin som världen skådat. Vi ville naturligtvis inte vara sämre utan gjorde vårt bästa för att våldföra oss på den stackars eldstaden. Kaminen svarade med att utstråla en underbar värme under hela helgen.

I vanligt ordning blev vädret en av höjdpunkterna på resan. Det verkar inte spela någon större roll när på året Greven Cup går av stapeln, det vackra vädret infinner sig alltid. För att vara någon vecka in i november var det fantastiskt skönt. Soligt, nästan vindstilla och upp emot 10 grader på dagarna. På nätterna var det iofs minusgrader och båtarna såg ut som isskulpturer varje morgon, men det tinade snabbt bort och var dessutom ganska vackert att titta på.

Under de tre dagar tävlingen pågick körde Håvmästarna och Finn Kota flötestrolling med mört medan Lera mestadels spinnfiskade. Just denna helg rådde det inget tvivel om vilken metod som var mest effektiv, och hade inte Finn Kota bestämt sig för att skänka sin elmotor till gäddorna så hade det nog gått än bättre för dem. Nu fick de istället ett nytt teamnamn, Finn Kota, något som de kanske inte jublade över till en början men det var ju inte heller meningen. Håvmästarna sumpade förvisso ingen elmotor, men Magistern blev nog ändå lite inspirerad av Finn Kotas manöver. Inför en av Håvmästarnas beryktade lunchraster ska Magistern agera hopp-i-land-Kolle, men missbedömer på något sätt både avståndet till land och förtöjningstampens längd och landar efter ett graciöst avstamp i Vättern. Inte alls meningen naturligtvis, men han var ruggigt snabb upp ur vattnet! I den allt mer gassande novembersolen hade dock Reiseleiter på sig på tok för mycket kläder och dessa delades under andra halvan av dagen broderligt mellan de båda teamkamraterna.

Mitt i natten, några veckor efter att denna deltävling avslutats, provkör Lera en bucklig Buster i kolmörker i skärgården utanför Värmdö. På någon slags grund bestämmer man sig för att man vill köpa denna båt. Kanske för att i dagsljus vid annat lämpligt tillfälle kunna se hur den faktiskt ser ut? Man trailar upp och drar den senare i snöstorm ned till småland. Med Bustern i Vättern kanske tävlingen slutat annorlunda, nu hamnade man istället rejält sist och höll dessutom på att gå in i väggen. Ser ni en mycket bucklig Buster M med två grabbar i som fiskar gädda någonstans i Vättern framöver, så lär det inte vara Team Lera.

Nu laddar vi för vårtävling! Fördelen med en sen hösttävling är att våren inte är lika långt borta…