Bankeböte 09. En tävling som inte nådde upp till någons förväntningar, på något sätt. Men den kommer för alltid att ha speciell plats i Greven Cups historia, eftersom det var den första deltävlingen där den nuvarande kärntruppen fiskade tillsammans och även den första deltävlingen i Grevens hemmavatten.

Faktum är, att Greven Cup sannolikt inte hade hetat Greven Cup, om det inte vore för en väldigt speciell fiskedag ett drygt halvår innan resan till Bankeböte. Blivande Team Håvmästarna var då ute på en av sina många singelturnéer runtom i svenska gäddvikar, och hade egentligen tänkt fiska i vatten någon mil söderut.

Fisket var dock segt, och i sista stund beslöts att inför den sista dagen göra en rokad upp till Valdemarsvik. Det blev mycket båtåkande och ganska lite fiske, men inne i Grevens fjärdar kändes det riktigt hett, och precis innan hemfärd tog fisket fart och levererade några riktigt vackra gäddor med en topp upp mot sju kilo. Området hade helt klart potential, men tiden var knapp och man tvingades styra kosan tillbaka mot Valdemarsvik.

Redan ett år tidigare hade idéerna om en tävling med fler deltagare tagit form och en expedition till Hasselö hade genomförts med fem deltagare, däribland tre från den nuvarande kärntruppen.

Inför hösten 2009 stod det ganska klart vart resan skulle gå. Kärntruppen tog form och under sommaren bokades stugan som skulle fungera som bas. Resan genomfördes i blött novemberväder och de vikar som under våren känts så heta levererade mest vegetation i olika former. Visst fångades det en del fisk, men snittvikten var låg och ganska snart började man experimentera med alternativa fisketekniker. Någon utdelning fick man dock inte. Kvällarna i stugan blir långa under novembertävlingar, och de i gänget som inte sedan tidigare kände varandra hann bekanta sig ordentligt. Oväntat skrymmande matlagning lyckades också genomföras i det lilla pentryt och diverse fiskefilmer betades av.

Det var också vid denna sammankomst som Team Lera fick sitt namn. Grabbarna i den för resan inlånade Utternbåten var relativt färska på gäddfiske och visste uppenbarligen inte heller hur man sköljer av ett ankare. Detta fick som följd att båten såg ut som en stökig utgrävning snarare än en sportfiskeplattform. Namnet var givet, och har hängt med sedan dess. Det ska emellertid sägas att teamets evolution från oerfarna akademiker till fullfjädrade gäddproffs gått rekordsnabbt. Idag cruisar man omkring i en allt buckligare aluminumracer och leder utvecklingen både på pryl- och idésidan. Titlarna har heller inte låtit vänta på sig.

För att sammanfatta Bankeböte 09 så fångades ett bra stycke över 150 gäddor men väldigt få över snipgränsen. Ironiskt nog fångades resans största fisk på resans första kast, och det var Inspektören i Team Finn Kota som lyckades med det. Då hade man ännu inte sjösatt båtarna, men het som han var Inspektören, så tog han ett par kast från bryggan och SMACK, så satt det en femma i linänden. Team Håvmästarna hade ingen bra resa då man började med att glömma draglådan hemma och fick vända och anlända till stugan mitt i natten. Första dagen fick man ett litet oljeläckage som orsakade viss irritation hos Reiseleiter, och som kardemumma på allt detta var fisket ganska kasst.

Inför lördagen behövde vissa team fylla på sina bränsledepåer. Team Lera åtog sig uppdraget och gjorde det med den äran! Aldrig har väl 100 liter bensin varit så billig. Exakt noll kronor stod det på kvittot när det dök upp i automaten. Som om denna goda gärning inte vore nog så hjälpte Lera dessutom en äldre dam som sekunderna innan tankat färdigt på samma pump och som inte förstod sig på den tekniska apparaturen vid automaten. Mäcklarn var snabbt framme men lyckades varken hjälpa damen att betala eller köpa hus i Kungsbacka varpå hon förpassades in till kassan. Under tiden hade Juristen i godan ro tankat förbi 80-litersstrecket på väg upp mot de hundra och när det var dags för betalning så, ja… Resten är, som man säger, historia.

En annan humörhöjare var hyresvärden, en stapplig äldre man, som skulle hjälpa oss in i stugan sista eftermiddagen efter att vi lämnat nyckeln. Någon hade glömt sina stövlar innanför dörren, oklart vem. Gubben tog 20 minuter på sig att traska de 100 metrarna upp till stugan och yrade av och till om huruvida nyckeln hängde på sin plats eller ej. Väl framme vid stugan visade det sig att nyckelns plats var på en spik ca 20 cm från dörrhandtaget, mitt på väggen! Och vi som hade varit där och letat….